Den 1 oktober 1918 inträffade en av Sveriges värsta järnvägsolyckor. Det hade regnat under flera dagar. Alldeles utanför den lilla järnvägsstationen Getå inträffade på kvällen ett jordskred som fick delar av banvallen att ge vika och rasa ner mot Bråvikens vatten. Två timmar före olyckan hade banvakten inspekterat platsen och endast en timme innan hade ett tåg med två lok och femtio vagnar passerat. När olyckan inträffade var det helt mörkt. Lokföraren hade ingen möjlighet att se att telegrafstolparna lutade och banvallen rasat.
Tåget bestod av ett ånglok med tio vagnar. Närmast loket kom postvagnen. Tågets hastighet var ca. 80 km/tim när det störtade åtta meter ner mot vägen under banvallen. Vagnar krossades och glödande kol gjorde att tåget senare fattade eld. Sex av vagnarna totalförstördes, däribland postvagnen. Drygt 40 personer omkom och ungefär lika många skadades.
I postvagnen tjänstgjorde förste postiljonen Johan Levi Lindström och extra postiljonen Eric Ruben Håkansson. Båda överlevde kraschen men och tog sig ut. Det är mörkt ute men Håkansson ser ändå lokföraren som är svart i ansiktet komma och säger ”Skaffa mig en signal”. En bit bort på banvallen möter Håkansson en järnvägstjänsteman med signallykta . I skenet från lyktan kan lokföraren stänga av ångpannan så den inte sprängs.
Lindström och Håkansson försöker nu rädda posten och sina personliga tillhörigheter. Men eftersom vagnarna börjar brinna går posten inte att rädda. Gastuberna under vagnarna exploderar. Eftersom posten inte kan räddas, berättar man lite urskuldande vid förhör efteråt, började man rädda passagerare ur de andra vagnarna.
Lindström förlorade sin unikabox med innehåll och tre musikhäften för fiol. Det dröjde 14 dagar innan han återigen kunde träda i tjänst på grund av fysiska och psykiska skador. Håkansson förlorade kläder, necessär, plånbok och dörrnyckel. Redan natten efter olyckan sorterade han dock post på tåget hem till Stockholm.
Postmuseum fick senare en förteckning på det som man tagit tillvara på efter olyckan; ”5 mynt, 2 knappar, 2 nyckelknippor, 1 lös nyckel, 1 stämpeldyna, 1 plomberingstång, 1 påssax, 1 stycke omslag till expressbrev, 1 vanligt brev, bit av fotografi, 2 stycken frimärken, diverse rester av postanvisningar och tidningsprenumerationer”. Dessa föremål samt en sektion av postvagnens vägg finns nu i museets samlingar.
Man hittade ingen syndabock att ställa till svars som ansvarig för olyckan. Man hävdade att den var omöjlig att förutse, då ett tåg med två tunga lok och femtio vagnar utan problem passerat olycksplatsen en timme tidigare. Inte heller hade banvakten, som inspekterat bansträckan två timmar innan olyckan, sett något anmärkningsvärt.
Allt eftersom man hade börjat bygga mer och större i den industriella utvecklingen av landet så inträffade fler skred och ras. Den geotekniska forskningen hängde inte med det snabba byggandet. Getåolyckan var en i raden av allvarliga olyckor som ledde till att SJ tillsatte en geoteknisk kommission.