I samtal med universitetspraktikanterna Alex Oppmark och Gasem Elmattar.
Intill biblioteket lyser montrarna upp trapphuset i ett välkomnande juligt sken. Vid närmare betraktande väcks en känsla av nostalgi och hemlängtan, ett minne av det som en gång var blandas försiktigt med en ivrig förväntan inför det som komma skall. En kombination av äldre uttryckssätt och röster från samtiden gestaltas genom barns brev och önskelistor i utställningen Kära Tomten.
Alex Oppmark, praktikant inom utställningspedagogik, berättar att utgångspunkten för urvalsprocessen framförallt handlade om att skapa något som är intressant för mottagaren att ta del av – något som är roligt att läsa. Urvalet består av en kombination av brev med ett mer kontinuerligt flöde – typiska önskelistor, tillsammans med brev som sticker ut lite extra.
–Jämförelsen mellan äldre och dagens brev är fascinerande, säger Gasem Elmattar, praktikant på den posthistoriska enheten. Han fortsätter på Alex mening och förklarar att de ville skapa en utställning som åskådliggör skillnader såväl som likheter mellan äldre och samtida brev.
Något som de båda har reflekterat över under arbetet med materialet är att det finns en likhet mellan vissa brev från förr och dagens brev. Alex menar att barn egentligen önskar sig samma saker idag som för femtio eller hundra år sedan. Med instämmande nickningar berättar Gasem att leksaker, framförallt pistoler och fordon, är märkbart återkommande genom tiderna.
–Bilar är lika åtråvärda nu som då, säger Alex med ett leende.
Det är tydligt att barn är barn oavsett epok. Skillnaderna handlar däremot mer om utformningen och formatet på barnens brev och önskelistor. Även ton och barnens sätt att uttrycka sig på är åtskiljande genom årtiondena.
–Skillnaderna i jargong är nästan överraskande, medger Gasem.
Vidare förklarar han att det finns en mer sympatisk ton i de äldre breven jämfört med de samtida, de är mycket mer sociala och vänliga på sitt sätt att skriva. Alex fortsätter och påpekar att det finns en helt annan ansträngning i de äldre breven, en artighet. Hon tydliggör att i dessa brev får man ta del av en konversation som barnen har med sig själva, och i dessa konversationer smyger sig önskningarna försiktigt in. I de senare breven uttrycks önskningarna till tomten mycket mer tydligt och direkt. Barnens konversationer, deras sätt att reflektera och fundera är tydligt påtagligt.
Alex berättar att man, i vissa av breven, får följa barnens hela tankegångar, nästan som att man hör hur de resonerar med sig själva. Hon fortsätter och berättar om ett brev där barnet var osäkert på om hen verkligen hade varit snäll, och under brevets gång växlade resonemangen fram och tillbaka. Till slut landade barnet ändå i att beteendet nog varit gott, skrattar Alex.
Oavsett tid eller plats, skildrar breven en påminnelse om att barns tankar, drömmar och önskningar är lika levande då som nu.
Utställningen visas till och med den 13 januari.
Av Sigrid Thelander, Kommunikatör, praktikant.
