Foto: Camilla Cherry

Parham, 414 Högsbo

Du har en 414-tatuering på axeln. Varför blev det 414?

 

– För det är där jag växte upp, på Pennygången i Högsbo. Det är Majorna som

är mest associerat med 414 för det är det största området. Högsbo ligger

mellan Frölunda och Majorna. Jag identifierar mig med det för jag hängde

mycket i Majorna och Högsbo när jag var ung. Många av mina vänner är

därifrån också.

 

Vad känner du för Högsbo idag?

 

– Blandat. Det var ganska stökigt när jag var yngre men nu är det ganska

lugnt. Fast som överallt har tuggarna blivit fler, becknarna har blivit fler.

Hela den här gatumentaliteten har spridit sig överallt, så det har blivit mer

av det också på något sätt. De som är extrema har blivit mer extrema och

så kommer det en motvåg av gentrifiering och de försöker rusta upp. Det

finns mycket minnen därifrån också. Det finns mycket sorg. Roliga saker.

Folk som kommer därifrån har en självbild att de inte tror att de kan göra

annat än att leva och dö där. Jag tycker det känns jobbigt när det blir för

mycket av den sidan. Det är inte mitt liv längre. Jag lever ett helt annat liv

nu.

 

Kan viljan att berätta om den plats man kommer ifrån vara en

drivkraft till att börja rappa?

 

– Jag tror hiphop går hand i hand med att vara en person som vill gå in och

äga ett rum. Det är den typen av person som inte får plats, utan tar plats som börjar rappa.

Det är en cool grej. Alla vill vara ”The man” i trakten. Alla vill vara ”fresh”,

ha skorna, fetaste kedjan, ”looksen” och tjejerna. Vi måste vara ärliga, det

kanske inte alltid är så att du har ett brinnande ”urge” att berätta din historia.

Det måste folk fatta. Kanske är det någon som bara vill stå i centrum, få lite

”shine” och bekräftelse liksom.

 

Om man är en person som tar plats, vill man inte också berätta om

sin plats?

 

– Det tror jag stämmer och det är en del av det, men sedan tror jag det

handlar om att dessa platser ofta är utsatta områden. Folk kommer från

sociala problem och fattigdom. När man inte har så mycket så har man i

alla fall kvar sin heder och sin stolthet. Det är därför folk är väldigt känsliga

för att bli förnedrade på något sätt. Om du inte har pengar eller om du inte

har några framtidsutsikter så har du i alla fall din stolthet och du har dina

koder och regler som du lever efter.

 

Vad tror du artister bidrar med när de reppar sina områden?

 

– Om man växer upp på ett ställe och känner att det är misär och så kommer

någon annan och säger att ”Trots den här skiten så har vi gjort det här”. Det

kan få yngre kids att lyssna och tänka ”Oh shit, det är sant, trots allt är vi ändå

tunga, vi löser saker”. En person som vuxit upp i ett privilegierat område och

tagit sig hit upp, då kanske förortssnubbens väg ändå är längre. Han har

klarat av fler hinder och lärt sig mer om orättvisor. Det kan vara en fet insikt

och det kan man känna stolthet över.

 

Vad har du för postnummer nu när du har flyttat från Högsbo till

Stockholm?

 

– 165, Hässelby. Den svenska hiphopens ”birthplace”.

 

Kommer du reppa 165 nu?

 

– Jag skulle nog inte göra det om vi ska vara ärliga. Det är känsligt. Det är

inte Hässelby som har format min personlighet. Det är ingen signifikant del

av mitt liv. Det skulle vara respektlöst, tror jag. Att bara ta någons plats och

reppa den.

”414 Boogie, du backa upp mig
Alltid utan tvekan alltid, med huvet före.”

Parham, ”Snurrar runt”