Svartvita stjärnor

Svartvita stjärnor

Februari-maj

 

Anna Q Nilsson, Adolf Niska och Cléo de Mérode – vet du vilka de var? Förmodligen inte men en gång var de firade stjärnor vars foton trycktes som vykort som skickades och samlades i vackra vykortsalbum. 

I våra samlingar har vi tusentals vykort. Denna gång har vi valt att lyfta fram en del av våra idolkort från förra sekelskiftet och framåt. Alla dessa stjärnor som idag nästan är bortglömda, i alla fall många av dom.  

Tittar man närmare på vykorten ser man att flera av fotona är tagna av antingen Hofateljé Jaeger eller av hovfotograf Ferdinand Flodin. Ateljé Jaeger grundades redan 1858 av fotografen Johannes Jaeger i Berlin. 1863 flyttade han till Stockholm och sålde firman. 1908 övertog Herman Sylvander verksamheten och började då inrikta sig på porträttfoton av kända personer. Sylvanders fru, den stora stjärnan Tora Teje, hittar du på två av vykorten i montern. Axel Eliassons förlag hade reproduktionsrätten till Jaegers porträttfotografier av tidens kändisarStockholms stadsmuseum har idag många av glasplåtarna och negativen från Ateljé Jaeger 

 

Ferdinand Flodin var Jaegers store konkurrent. Flodin utbildade sig i USA och öppnade i början av 1900talet en ateljé på Drottninggatan. 1907 Öppnade han en modern ny ateljé på Hamngatan. Flodin inriktade sig på teater och porträttfoton. Hans efterlämnade arbeten finns på Moderna museet.  

 

Tittar man däremot lite närmare på vykorten med franska stjärnor så kommer de oftast från Ateljé Reutlinger som drevs av familjen Reutlinger i Paris. Det var framförallt Léopold-Émile Reutlinger som gjorde ateljén berömd genom sina porträtt av stjärnorna vid Moulin Rouge och Folies BergèreAteljén experimenterade även med färgsättning och fotomontage vilket var populärt på vykort.  

 

Läser man vad avsändarna har skrivit på vykorten verkar det som att det var populärt att skicka den här typen av vykort som gratulationshälsningar på födelse och namnsdagar. På baksidan av flera av vykorten i den fristående montern kan man också se att avsändaren använt sig av det vid tiden så omtyckta frimärks-språket. Genom att placera frimärket på olika sätt så kunde man uttrycka olika känslor.